Etikett: lidingörunt
Lars G segrade i Lidingö runt
Sex Smaragder tog sig till startlinjen till årets Lidingö Runt. Efter att dom flyttat startlinjen precis innan vår start var fältet en aning utspritt i starten, men klassen samlade sig snart och det var en jämn fajt med spinnaker hela vägen ner till Fjäderholmarna. Många olika båtar ledde om vart annat.
Sen kom kryssen på Askrikefjärden, och efter ett tag tog Lars G Karlsson, SWE 56, ledningen och fick ett rejält försprång. Vi på Rödnäbba, SWE 187, låg tvåa och försökte hitta alterntiva vägar för att ta ledningen. Maskros, SWE 6, hittade vind längs Lidingö-landet, och seglade upp sig rejält. Även Viktor Lundgren i sin gröna Emeraude gick bra och låg hack i häl.
När vi började närma oss Lidingös norra udde, låg vi och Lars G på var sin sida av fjärden, och vi tyckte oss äntligen ha kommit ifatt Lars G. Men då dog vinden, och vi parkerade i stiljen. Lidingö-bon Lars G, verkade ha full koll på dom få vindpustar som fläktade, och gled galant i mål efter någon timme. Maskros kom tvåa och Viktor Lundgren trea.
Vi själva valde att bryta någon kilometer från mål. Vi insåg att det skulle ta ca en timme att komma i mål, med väntande barnvakter där hemma.
/ Philip, Rödnäbba SWE 187
Lidingö Runt 2010
Årets Lidingö Runt var ingen solskenshistoria. Endast 5 båtar kom till startlinjen. Jag antar att den sena vintern hade med ett finger i spelet. Och det kalla och blöta vädret gjorde väl inte saken bättre.
Vi hade märkt att det blåste mer längs fastlandssidan, så vi satsade på en babordsstart i lä. Tyvärr missbedömde vi avståndet och blev ca 20 sekunder sena, så jag tror vi låg sist av Smaragderna i början.
Mareld gick snabbt bredvid oss utan spinnakern uppe, och Hux Flux lika så. Men så sakteliga seglade vi upp oss, och efter någon timme låg vi hack i häl på ledaren From Dusk To Dawn, SWE 87, som denna dag seglade utan Johan Carstam, eftersom han fick göra ett besök på BB. Stort grattis till sonen, Johan!!
Sedan fortsatte fajten med 87:an, som behöll greppet ända in på Askrikefjärden, där dom plötsligt gick på grund. Vi, som låg hack i häl, hade inte heller sett denna grymma grynna, och vi fick väja 90 grader med spinnakern uppe. Väldigt tråkig avslutning för deras del, och spänningen var i princip över för oss. Det var bara att segla i mål. Trodde vi i alla fall.
Men när vi rundat den norra udden, var vi lite väl avslappnade och seglade lite väl nära Lidingö-landet. Vi kom in i ett stiljte, och bakom oss såg vi hur nye ägaren av Emeraude, SWE 12, tog ut svängen rejält och kom i hög fart. Men vi fick till slut en vindpust och kom ur stiljen, och vi kunde segla segrande i mål.
/ Philip Karlberg, Team Rödnäbba