Rapport från årsmötet

Ett drygt 20-tal medlemmar hade slutit upp på Smaragdförbundets årsmöte på Långholmen. Kul att se de nya ägarna till bl.a. SWE-187, SWE-54 och SWE-185 på årsmötet. Med rutinerade mötesordförande Bruno Skog var mötet avklarat på under en halvtimme.

Förbundets styrelse kommer att se ut som 2012 med Michael Skarped som ordförande, Johanna Lyrstrand som vice ordförande, Allan Wieslander som kassör och Viktor Lundgren som sekreterare. I år kommer styrelsen dessutom att få en nyutnämnd suppleant i Berndt Lindberg.

Förbundets ekonomi är god även om vi gjorde en förlust på lunchpaketen på årets SM.
Efter årsmötet avslöjades nästa års SM arrangör; det kommer att bli Tjörns SS med hemmahamn i Skärhamn som kommer att arrangera 2013 års SM. Tidpunkten kommer att vara v. 32 med tune-up onsdagen den 7/8 och SM-seglingar 8-10/8. Mer information kommer senare!

Det blev också prisutdelning för Smaragdcupen Ost, vinnare av den blev Michael Skarped med besättning.

Efter en korv- och fikapaus ordnad av Magnus Enblom med sambo blev det ett trevligt föredrag av Jesper Sannel från Hydrografica. Jesper visade hur sjökort framställdes förr och hur Hydrografica arbetar idag. Efter flera pedagogiska bilder över hur äldre sjökort kan vara fel är det nog många som kommer att ta ut svängarna lite extra nästa sommar!

SRS Mätbrev

Fr o m i år, så har Svenska seglarförbundet infört ytterliggare en decimal i och med det nya SRS-systemet. Det är intressant att årets sökande Smaragder har fått så olika SRS-tal. Själv har jag fått 1,204 med genua i år och är tydligen den snabbaste Smaragden enligt SSF i år… Är det någon som har en aning om hur SSF kommer fram till dessa tal?? Det vore mycket intressant att höra om hur dom tänker.

Diskutera gärna i forumet här.

Hela SRS-tabellen med respektive mätbrev här.

/ Philip, SWE 187

Can har kryssat vidare

SM Sandhamn året är kanske 1981 eller 1982

Jag reser mig upp under den högtidliga regattamiddagen och utbrister:
Seglarvänner
Mina damer och herrar, får jag presentera mr Can Cunec

Jubel vid Smaragdbordet.

Can Gunec, en legend inom Smaragdforbundet, har kryssat vidare.
Jag träffade Can första gången på Klassmästerskapen 1979 på Brocken, jag var där med en styrendoftande nybyggd Oriole. Can kom från Göteborg med Maskros SWE 6 som han varit i Göteborg och hämtat av Emil Sandberg.

Då 1979 var Maskros inte med och seglade men Can var där för att se och lära.

Efter det så var han med i toppen på alla KM och SM under den tiden han seglade Maskros. Jag tror att Can är den som kommit tvåa i flest mästerskap. Emil rådde han aldrig på precis som jag aldrig rådde på Can i något SM. Jag minns framför allt det klassiska SM seglingarna i Smögen. Emil vann, Can var tvåa, själv var fyra. 54 båtar på startlinjen.

Can var en mästare på att lirka fram Smaragden i alla typer av vindar.
Jag vet ingen med samma känsla som Can. Han hittade mista lilla vindskift och hade också en otrolig känsla för att få fart i båten.
”Lite till i fockelocken” var ett av hans uttryck, som jag märker att även jag använder.

Men det var inte bara Smaragdsegling vi hade ihop. Under ett antal år var jag gast på
R 8:an Iskarin som ägdes av Per Wermelin. När Per inte kunde styra så fick jag ta rodret.
Can kom med i gänget tillsammans vann vi en mängd regattor. Can trimmade om riggen och Iskarin var överlägset den snabbaste R 8:an efter det. Nu finns hon i USA.
Jag minns särskilt VM i Norge, vi kom tvåa efter en nybyggd 8:a från USA med delat lateralplan. Can var med och vi rökte cigarr med Norske kungen på det kungliga skeppet.

Vi seglade till Västkusten via Göta kanal tillsammans ett antal gånger. Det finns många timmar och många frågor vi löst i ruffen på både Maskros och Oriole. Det finns många goa skratt och många djupa tankar som studsat mellan skrovsidorna. Våra barn såg vi födas och växa upp.
Can förlorade sin son Sebastian för ett antal år sedan, det kom han aldrig över och även vi gled något ifrån varandra. Men för mig kommer han alltid vara den ”förskräckliga Turken” och en av mina bästa vänner.

Can hade ett stort hjärta, han är en av de mest begåvade människor jag träffat.
Han trodde alla om gott och var fylld av empati, etik och moral.

I fredags 27 juni 2011 fick Can en blödning i magen och lämnade oss.

”Jag saknar dig Turken”.

Lars G
ORIOLE